Dagens I-landsproblem
Ni vet den där ångesten över att saker skulle ta slut man kunde få när man var liten? Den där plötsliga ångesten över att ens föräldrar en dag inte skulle hämta en på dagis och vara döda, att man själv en dag skulle vara så gammal att ingen annan mindes dina föräldrar ens, att solen skulle svälja jorden.
När man fick en ny, fin, lite för dyr egentligen, skrivbok och inte hade något fint att skriva. Eller skrev och ritade för fult för en så fin bok.
Att godiset i påsen skulle ta slut (trots att jag inte ens gillar godis).
Den där ångesten som bara var liiite mindre än ångesten man kände när man fastnade med fingret i en flaska och trodde att man skulle få leva sitt liv med en flaska på fingret?
Den där ångesten som bara var liiite mindre än ångesten man kände när man fastnade med fingret i en flaska och trodde att man skulle få leva sitt liv med en flaska på fingret?
Inte? Kanske? (inte fan vet jag hur ni var små som).
Fick en mild släng av det idag när jag öppnade ett müslipaket som jag köpte i Amsterdam.
Tanken var att jag skulle få i mig lite fiber under den annars så besockrade frukosten.
Tanken var att jag skulle få i mig lite fiber under den annars så besockrade frukosten.
Sen tog sig varken jag eller Sanna upp till frukosten igen under resan.
Det visste jag ju inte när jag kollade efter flingor i affären, och mina ögon föll på en liten kartong i grov vinröd papp, fylld med tranbär, mandlar och körsbär (alla vet väll vid det här laget att jag och Sanna delar en viss.. Fascination för det lilla bäret, både svarta och röda?). Rågflingor och havreflingor, massor med fiber, inget tillsatt socker.
Nyttigt på låda, bokstavligen. Vilken fin låda sen. För 19 kr.
Oöppnad följde den sedan med mig hem, och det var inte förns idag jag kom mig för att prova dom.
De godaste Jävla flingorna jag ätit i mitt liv!
I en liten låda, från Amstedam. Fat chance of seeing them again!
Skulle kunna göra själv, men vart hitta torkade körsbär?
Fram tills att jag vet hur jag får tag på dem igen så kommer jag sitta här, med den lilla molande kännslan att jag är lite närmare slutet på det bästa av något jag någonsin haft, för varje tugga. Även om det bara är flingor nu.
Förövrig skrattar jag lite åt att "rosa inte riktigt är" Sannas färg! Hon pekar ut aldeles för mycket rosa skor och väskor för att jag ska tro på det... Lika trovärdigt som att jag skulle kalla mig städningsnarkoman. ^^
Shine on!
Just nu- Tinitus
Kommentarer
Trackback
