Att rusta sig för krig och vinna en vän.
Igår tog jag (Molly) ett av de tyngsta besluten i mitt liv.
Fast vi kanske ska ta det från början.
Hade träffat en kille ganska sporadiskt i ett år, allt mer nu framåt hösten.
Jag var väldigt tydlig redan från början med att jag inte ville ha något exlusivt, att jag ville kunna träffa andra.
Allt jag ville ha var ärlighet.
Någon sa någon gång att det spelar ingen roll hur många du träffar när du är singel, hur många kk- relationer du har, när du väll träffar den rätta så försvinner de andra. Ungefär som lapparna på anslagstavlan i programmet med samma namn.
De gamla försvinner och inga nya kommer till. Så, i oktober, kom den där sista pusten och bara en lapp blev kvar.
Började inse att "fan, det här är kanske nått jag vill ha, borde kanske våga försöka iaf".
Någonstans i samma veva hittar jag honom på en nätforum, myspace faktiskt, listad som "i ett förhållande".
"Satan i helvete" tänkte jag, dock står jag ju också som det på väldigt många forum för att slippa sunkiga nätraggare, så jag bestämde mig för att fråga helt enkelt.
Kändes ju lite fånigt att dumpa en kille jag träffat i massa månader, som sagt att han bara var med mig och bara ville vara med mig, för att han precis som jag stod som i ett förhållande på nätet.
Nej blev svaret, han var inte i nått förhållande, och han lovade att säga nått om det skulle ändras.
November blev som ni kan se en ganska hektisk månad, men vi lyckades träffas några gånger iaf, en gång på rent flux.
Träffas fler gånger än vanligt. (Ni kan se att jag har en liten agenda här?).
Så kommer Julborden, och jag jobbar helt galna pass och helt galna tider, och när jag inte gör det så sover jag.
Vi lyckades ses lite ändå.
Jag är kär, och lite nojjig, och vill inte vara för krävande, och känner mig lite dissad ibland.
Jag är ju den enda som har ansvaret för mitt välmående, så jag bekänner färg igen.
Han kanske inte gillar mig lika mycket som jag gillar honom, blabla.
Han tycker visst mycket om mig, och vi borde ses snart.
Sista frågan då, så kan den vanliga onojjiga Molly komma tillbaka.
Lovar han att säga till om han ligger med nån annan?
Ja!
Några dagar senare (vi är inne i lutet av december nu) får jag ett lite random mail på facebook från en tjej jag inte känner, han ber mig att inte svara. Onojjiga Molly tänker att det kanske är nått ex, eller nån tjej som ä intresserad, och svarar inte. Lite obehagligt ä det ju dock. Varför har hon mitt namn?
Pressar lite när vi ses, "vem är hon, varför har hon mitt namn?"
En tjej som är intresserad av honom bara, ingen att oroa sig för.
Hejdå, vi ses snart.
Nyårs dagen.
Samma tjej har lagt till min gode vän och flamma David på ansiktsburken.
"Åh herregud nej, de träffades säkert på nyår och nu har de pratat och nu säger hon massa konstiga saker till honom". Har hon sagt nått, vavavava? Lyssna inte!
Nu har min rädsla för stalkers slagit rot, ångesten är genom taket.
Sanna kollar hennes vägg, kollar vad tusan det här är för brud egentligen.
Den större frågan är dock... Varför har hon en bild upplagd på killen jag träffar, när han sover, med ett hjärta?
Hjärtekross.
Vad.fan.är.det.som.händer.varför.har.hon.en.bild.på.dig?
Vi är tillsammans nu.
Fade forward en vecka, så är vi på i förrgår, när jag i en sista självdestruktiv dödsryckning av "har jag fortfarande en chans" rotar igenom hennes facebook efter någon form av tidslinje på när de träffades.
Uppenbarligen före dagen då hon mailade mig, men hur seriöst var det mellan dem då?
Kan ju inte ha varit så seriöst när han precis dagen innan lovade?
Scrolla scrolla
Oktober, gullegull statusar dyker upp. aha! (>.< men asshole)
Sen, bomben: "Sex månader tillsammans".
Så jag var den andra kvinnan.
Han hade varit otrogen mot henne.
Det var inte ett så svårt beslut, men det var tungt som fan.
Hon måste ju få veta.
Det är ok, hon får hata mig om hon vill, men hon får inte gå utan en varning.
Klockan är fyra på natten.
Sover inte alls, går till jobbet, jobbar som en zombie.
Får ett svar.
Meddelanden utbyts.
Vi bestämmer att ses och ta en öl.
Hade aldrig trott att jag skulle skratta så mycket.
Andreas, ditt infernaliska as och jubelidiot, du förlorade två helt otroligt awesome brudar.
Sök.Hjälp.
Over and out, shine on!
//Molly-den andra kvinnan-bacon
Läst och förstår dina känslor. Jag vill också tro att om man finner "the one" så finns inga andra. Men efter detta tror jag inte det är så. Tror vissa (en liten skara) alltid tenderar att göra så här, oavsett awesome brudar. Tack för igår ;)
Kommer krävas väldigt väldigt mycket från nästa man som vill komma mig nära, det är en sak som är säker. Antar det kommer vara samma sak för dig.
Vet att vi är värda det, och att alla snubbar som ens skulle komma i närheten av att vara nån form av "the" borde ha förståelse för att jag är lite f.u.b.a.r. ett tag.
Jag kommer inte nöja mig med korta vaga svar. Kommer kräva att få veta (tyvärr) Följa min känsla, och inte stanna där och tänka "nåja jag som analyserar igen". Krävs mycket att bygga upp ett förtroende och sekund att rasera. Fuck it.
Blir så arg när jag läser sånt här. I min värld finns inte såna människor. Man kan inte vara så elak och känslokall att såra två människor bara för sin egen skull. Att vara otrogen en gång, i fyllan, erkänna färg och må dåligt - FINE. Det är inte okej, men det är en annan sak. Att i månader ha två (eller för den delen fler) relationer är INTE OKEJ. Om man inte kommit överens och är ärlig med det.
Det är tungt men man kan ändå inte straffa andra för ett misstag en person gjort. Så hoppas ni lyckas komma över rädslan att bli sårad igen och hittar bättre!
Kram Sofia
har också dejtat den där Andreas "AndyK" och ett tips är att kolla om du har fått någon könssjukdom...det fick jag nämligen. han är opålitlig och kan inte ha särskilt mycket rätt ställt i pallet...
Jo då, har testat mig, är otroligt nog ren! Var lite orolig med tanke på att han drog till Köpenhamn under hösten med men... Lucky me :)
Ska bara ta ett blodprov med, för säkerhets skull, ska man få syfilis av nån karl så är det väll honom!
Andy e ju för mycket!! Han va svartsjuk som fan och va jag fick höra strulade han runt så fort han hade chansen!!
Min första fråga är hur kan du dejta en man med utsvängda byxor? Jag har sett dem! Och min andra fråga är varför skriver du inlägget i diktform? Det är jättebra att du styckeindelar men ta inte i från tårna.
Vad ska man säga? Byxor står inte högst upp på min checklista när jag raggar, och han hade inte dom på sig så mycket...
Skriver mest som jag tycker det är bekvämt att läsa själv!
Fan vad mycket folk som hittar till den här bloggen ^^
Intressant notering, för min egen del står kläder högst upp på min checklista.
Men jag hoppas att du hittar en bättre man nästa gång, och eftersom jag vet mycket väl vem du talar om så räcker det med ca en sekund för att se vad det är för en slags typ.
Inget lämpligt pojkvänsmaterial direkt..
Mvh Stilfaschisten
