egg'n'bacon

Då sitter jag här, några dagar senare.

Sovsäck och kläder är tvättade, tältet är avtorkat och undanstoppat till nästa gång, men än har jag inte riktigt landat.

Det är skönt att sova i min egen säng... Men det känns fortfarande konstigt att inte istället kunna gå in i Mimer, lägga mig på mitt liggunderlag och glida iväg på ambient, bortåt och innåt i mig själv. Eller bara ligga och titta lite på färgspel och filmer.

Det känns konstigt att jag varken har ont i fötter eller vader efter att ha dansat i mina förstora kängor längre än vad jag egentligen orkade.

Det känns konstigt att inte bara vakna och hitta någon i campet att hänga med ett tag, innan man gled iväg, ensam eller i grupp och tittade på något, eller bara satt och lyssnade på vad de spelade på 303 scenen.

 

Jag har varit på några festivaler, och jag har sovit utomhus fler gånger, och längre än vad jag kan minnas, och det känns alltid lite konstigt att komma hem.

Va, måste jag sitta på en stol nu? Vid bordet? Men där i hörnet verkar så mycket mysigare...

Men det här går djupare än så, för Norberg känndes så... Som männskligheten borde ha det.

Att gå in i Mimer var som att gå in i en stor, kantig, hård och kall jättelivmoder, och att bara ligga där och tryggt gå igenom sitt undermedvetna några gånger om dagen, var otroligt välbehövt. 

Kännslan av hela festivalen var som ett litet electroWoodstock.

Männskligheten i sitt kreativa, kärleksfulla esse.

DIY attityden fanns överallt, med workshops, open stage och en helt underbar kille som sålde kaffe/gjorde musik sammtidigt. Allt från bryggaren och kaffekross till dricksskålen var riggat. (dricker ju inte kaffe, så det blev till att tvinga alla andra att dricka istället).

 

Kommer tjata om det en evighet, men till och med som köttätare blev jag helt förbluffad över den omsorg personalen lade ned på att göra den vegatariska maten. Allt stektes separat, på folie, så att inget kött skulle råka komma med. Det mina vänner, är grundläggande respekt när den är som bäst, och det gör mig lite ledsen över hur glada alla veganer/vegetarianer i sällskapet blev över att bli visade det. 

Sen var det sjukt gott med! 

 

 

Att hitta från Norberg centrum till festivalen var lätt, och när man närmar sig är det här den första bilden man får. Den gamla gruvlaven Mimer. <3 (oh yes baby, mimer förtjänar fjortishjärtan!)

Senare när det börjar bli mörkt projiceras ett bildspel hela den motsatta sidan av mimer, väldigt vackert och stämmningsfullt, väldigt trippigt. Vem behöver LSD när det finns kreativa personer med projektor?

 

 

Jag sätter upp mitt ORANGEA tält. (eherm, synthare är färgblinda).

Det var faktiskt lite knaggligt utan Sannas hjälp, men lite slapstick kan man ju bjuda på!

Lite bakom mig kan man se det camp som jag och Helena strategiskt och socialt slog upp våra tält brevid (well dueh) på det i övrigt nästan tomma campingområdet.

Det sköna, lite kargsvenska socialiseringsförsöket gav avkastning lite senare när jag försökte 

blåsa upp Claes Ohlson lufftmadrassen From Hell (eller Claes Ohlson dårå) och fick låna en pump av en trevlig ung man. Vid återlämnandet bjöds vi in i campets cirkel, picknickfiltar med plastad undersida delades och diverse fermenterade drycker inmundigades. Sedan blev de inte av med oss!

Notera förövrigt hur fin min lugg är, sådär på första dagen!

 

 

På söndagen traskade vi iväg till Elsa Anderssons cafe i Norberg centrum, Freaking Awesome cafe! 

Kolla på kakan, bara kolla på den! Det är någon form av chokladkaka, med jordgubbsmousse!

Notera den otroligt klassiga jordgubben ovanpå! 

Det var ett bra cafe, sjukt bra! Med fina målade väggar (som ni kan se), antika möbler, och framför allt otroligt bra fika. Massa fina bakelser att välja på.

Jag tog varm choklad med grädde till, och fick grädden i en liten skål på sidan så jag kunde dosera själv. Väldigt klassigt!

Summan för den fantastiska upplevelsen? 48:-

Så blir det när man inte är i stockholm!

 

Här ser vi ett gäng glada/trötta gotläningar, lite mer episka målningar, och deras val av fika utbudet.

Åh fika, du svenska dygd!

 

Den tidigare beskrivna underbara burgaren med tillhörande grym salsasås, lite imperialist cola, och min sönder tanzade lugg.

 

 

Om någon av Tommiesarna läser detta, Tack! Du bidrog till en fantastisk festival!

På återseende Norberg.

 

Shine on!